Är agronomstudenterna för få?

Marknaden skriker efter agronomkompetensen, det är något vi agronomstudenter får höra under hela vår utbildningstid. I SACOs utbildningskatalog står det däremot att arbetsmarknaden för agronomer är i balans (agronom står för övrigt inte längre först i katalogen, utan är nu hopbuntad med lantmästare under “Naturvetare – inriktning lantbruk).

SACO

Utklipp ur SACO:s framtidsutsiktskatalog. Kan det vara dåligt för agronomutbildningen att den inte längre står först i katalogen utan nu buntas ihop med lantmästare och inte beskrivs lika utförligt längre. Idag finns inget information i katalogen om vad en agronom läser, hur lång utbildningen är eller att det finns fem olika inriktningar.

 

Något som ofta framkommer vid diskussioner med näringen är att det främst är brist på mark/växt-, livsmedels- och teknikagronomer. Vilket inte är konstigt eftersom så få utexamineras varje år. För mark/växtagronomer ligger siffran på 10-15 utexaminerade varje år, livsmedel något färre och teknikagronom ännu färre (ja, inga alls eftersom utbildningen är nedlagd, men behovet av teknikagronomernas kompetens diskuteras fortfarande frekvent och det finns studenter som försöker få teknikagronomkompetens!).

Antagna till programmen 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013
Ekonomi 33 36 44 43 47 34 46
Husdjur  43 45 44 48 46 49 39
Landsbygdsutveckling - 20 37 31 34 34 31
Livsmedel  21 15 22 10 15 26 21
Mark/växt  18 17 17 18 23 22 22

Tyvärr är inte antal antagna detsamma som antalet som examineras. Det sker ett bortfall av studenter som väljer att avbryta sina studier av någon anledning. Att det är för få studenter för att vissa av agronomutbildningarna ska gå ihop ekonomiskt är ett faktum, men hur är det med behovet av agronomkompetens i samhället – är agronomstudenterna får få för att täcka även detta behov?

Vad säger ni? Utexamineras för få agronomer? Hur stor är efterfrågan av agronomkompetensen, och vilken kompetens är det just Ni söker?


One thought on “Är agronomstudenterna för få?

  • Annie Roos

    En grej jag vill flika in här är att när vi började på ekonomiprogrammet för fem år sedan sa alla att arbetsmarknaden skrek efter oss. Under de fem åren har det fortsatt, vi var så eftertraktade sa alla. Tills den dagen vi nu ska söka jobb. Då är vi inte så eftertraktade längre tydligen. Det hade väl varit okej att inte få ett jobb direkt men det svider lite extra när vi fått berättade för oss att det skulle gå så himla enkelt. Där känner jag att det finns en brist. Då är det bättre att säga som det är.

    Reply

Speak Your Mind

Your email address will not be published. Required fields are marked *

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>