Agronomprogrammens utveckling går mot specialistkompetens

Agronomutbildningen har några år på nacken! Utbildningen har funnits på Ultuna i 160 år. Under 80 av dessa år har utbildningen varit indelad i olika specialiseringar. Vilka specialiseringar som funnits har varierat över tiden. Det är knappast någon slump att agronomutbildningen är indelad i olika inriktningar utan det beror på ett tydligt behov från näringslivet som främst söker specialistkompetens.

Resan till dagens utbildning har alltså varit lång, och resan har inte slutat än – och kommer nog aldrig att göra det! Dagens agronomutbildning har flera fördelar men också andra utmaningar, hur har då dessa fördelar och utmaningar inom utbildningen förändrats de senaste 25 åren?myr

Fram till 1993 hade agronomprogrammet ett gemensamt första år som var förlagt till någon av Sveriges lantbruksskolor. Detta var ett propedeutiskt år, den så kallade “proppen”. Hälften av tiden ägnades åt praktik på en gård och andra halvan åt teori. Fördelar med detta system var att det gav en gemensam grundläggande bas och praktiska referenser. Utbildningen kritiserades däremot för att systemet var kostsamt och baserades på studier som inte låg på universitetsnivå.

1994-2003. Proppen hade blivit ersatt med en Lantbruksvetenskaplig grundkurs. Alla studenter läste den första terminen en gemensam kurs för att få överblick över den agrara sektorn. Kursen var inte särskilt populär och gavs för sista gången 2003, men den lade en grund för framtida samarbeten mellan de olika agronomprogrammen.

2004-2006. Under denna tid användes “öppen ingång”. Studenterna skulle inom sina ämnesområden få ökad möjlighet att gå ut med olika examina. Den obligatoriska men ej poänggivande praktiken var borttagen och under 2006 kom praktikkurser som var berättigade studiemedel och gav högskolepoäng. Under denna tid var det de grundläggande kurserna som var obligatoriska samtidigt som valfriheten på avancerad nivå var högre. Valfriheten hade en baksida, utbildningen fick nu kritik för att det var otydligt vad dessa agronomer egentligen hade för kompetens. Examen fick kritik för att den saknade de specifika tillämpningar som näringslivet efterfrågade.

2007- Dagens agronomutbildning skapades i och med Bolognaprocessen som hade till syfta att harmonisera alla universitetsutbildningar i Europa.  Mycket hände under denna förändring; bland annat  anpassades utbildningen till generella examina till 3+2 år, ett treårigt kandidatprogram kompletteras med ett tvåårigt masterprogram. I och med detta förändringsarbete började tillslut de olika agronominriktningarna att betraktas som individuella program, med en gemensam yrkesexamen. Jämfört med tidigare blev nu de agronomprofilerande kurserna istället de som var obligatoriska för examen. Genom att dessa kurser med en stark koppling till den agrara sektorn blev obligatoriska blev agronomexamen mer tillämpad och tydlig jämfört med tidigare.

2015 – Vad händer nu då? Det arbetas för tillfället för fullt med framtidens agronomutbildning på SLU . Vi återkommer om det i nästa inlägg och vill då även gärna ha in era kommentarer!

nya slu

Informationen i detta inlägg kommer från rapporten vi nämner i inlägget och som vi återkommer till i kommande inlägg: Avrapportering – Uppdrag för planering av agronomutbildningen vid SLU, länk till rapporten: P 6 bil 1 Avrapportering – RAG – 2014-08-22